Vem Och Vad är Källan Till Psykoterapikrisen?

Video: Vem Och Vad är Källan Till Psykoterapikrisen?

Video: Vem Och Vad är Källan Till Psykoterapikrisen?
Video: What are Existential Therapy and the Existential Crisis? 2024, Maj
Vem Och Vad är Källan Till Psykoterapikrisen?
Vem Och Vad är Källan Till Psykoterapikrisen?
Anonim

Den terapeutiska upplevelsessituationen initierar i sin tur dynamiken i ständigt nya fenomen som uppträder i kontakt, var och en, låt mig påminna er, utvecklas i en form och grad som bestäms av den nuvarande kontaktsituationen. Med tanke på dialogpsykoterapi som en terapi för en kontrollerad kris, bör det noteras att det aktuella tillståndet av terapi bestäms av närvaron av en specifik krisdesign som aktualiseras i detta skede.

Baserat på den terapeutiska ideologin, som bygger på begreppet terapi som en process av en kontrollerad kris, är det nödvändigt att komma ihåg några av funktionerna i denna process.

För det första, i en produktiv behandlingsprocess för en kontrollerad, initierad kris, är det viktigt att fördela makt på ett tillfredsställande sätt. Om terapeuten är ansvarig för behandlingen (till exempel överdriven vård) är det ingen kris, därför är ingen förändring möjlig. Dessutom är terapeutiska ingrepp för att lösa krisen före dess topp ett sätt att undvika att uppleva den. Å andra sidan, om kraften i terapiprocessen förskjuts mot klienten, berövas han möjligheten till stöd från fältet och de resurser som är nödvändiga för att lösa krisen, tillgänglig utanför. I båda fallen bromsas eller blockeras den terapeutiska processen helt och hållet. Medvetenheten om denna situation ställer det metodologiska kravet på decentralisering av makt som redan nämnts tidigare.

För det andra, i den terapeutiska processen av en kontrollerad initierad kris, bör man taktiskt sett lita på kategorin av zonen för proximal utveckling. Detta innebär att volymen och graden av nyhet hos neoplasmerna, som den terapeutiska processen samtidigt är orienterad mot, borde vara svår, men i princip tillgänglig för klienten. Å ena sidan kan avsaknaden av den nödvändiga spänningen för att lösa den framväxande fältsituationen å andra sidan otillgängligheten för att uppleva de fenomen som har dykt upp i kontakt lika stoppa och frysa den terapeutiska processen.

Jag upprepar, svårighetsgraden för den initierade krisen bör vara optimal. Baserat på bestämmelserna i det fenomenologiska tillvägagångssättet är det emellertid uppenbart att det är absurt att kunna kontrollera graden av kris som initieras i terapin. Svårighetsgraden av de nya kraven inom det terapeutiska området, som skapar en kris, är en i grunden oförutsägbar faktor, särskilt när man arbetar med klienter vars psykiska svårigheter är ganska allvarliga. Därför, i dialogmodellen för gestaltterapi, tas platsen för kontrollen av terapeutiska ingrepp som initierar en kris genom att spåra balansen mellan stöd och frustration inom terapiområdet.

Med tanke på det tillfälliga behovet av terapi för att”höja en kronisk lågnivåberedskap till en säker högspänningssituation där uppmärksamheten styrs av ångest och som dock kan kontrolleras av en aktiv patient” [F. Pearls och P. Goodman; S.100], författarna till Gestaltterapi skriver:”Den tekniska sidan av problemet är (a) att öka spänningen under rätt vägledning, och (b) att behålla förmågan att kontrollera situationen, dock inte att kontrollera det”[F. Perls och P. Goodman; S. 100].

Rekommenderad: