Trappan Till Himlen

Video: Trappan Till Himlen

Video: Trappan Till Himlen
Video: Эти вещи говорят о необъяснимых событиях в вашей жизни 2024, Maj
Trappan Till Himlen
Trappan Till Himlen
Anonim

Den ensamma resenären lämnade bakom bergen och gick ut på vägen som gick genom garnet. Hans uppmärksamhet lockades av en repstege, som var belägen till vänster om vägen. Hon gick in i himlen och gömde sig bakom molnen.

Resenären gick upp till trappan, tog tag i tvärstången med händerna och drog i den. Hon var fast knuten till något.

Han såg sig omkring, men såg ingen omkring sig. Den enda levande själen var korpen som satt på en sten. När resenären lämnade värdshuset på morgonen sa värdinnan till honom att han, efter denna väg, kan träffa djur som pratar som människor.

Med detta i åtanke närmade han sig korpen. Efter att ha stått en stund och tittat sig om igen såg han till att ingen var i närheten och talade:

- Hallå! Jag är en resenär som följer mitt företag. Berätta för mig vad den här trappan är och vart leder den till? - han frågade.

"Det här är en repstege som leder till himlen", svarade Raven.

"Ja, värdinnan lurade inte när hon sa om talande djur," tänkte resenären och bestämde sig för att förtydliga med kråkan:

- Var exakt och hur högt? - Det verkade för resenären att han redan hade ställt den här frågan.

- Bara till himlen, - upprepade kråkan, - detta är det sista stoppet. Du går uppför trappan, och någon gång tar det slut.

- Och vad händer då? - frågade resenären och kände att han inte skulle gilla svaret.

- Du dör, - svarade korpen och tittade på resenären.

-A-ah-ah! Då fortsatte jag, jag har ett företag och det är viktigt för mig att slutföra det, - sa resenären och tänkte följa sin egen väg.

- Gå, - sa korpen - men detta utesluter inte det faktum att du klättrar i trappan, vilket leder dig till din himmel. Varje stapel representerar en uppgift som du har slutfört, men någon gång tar staplarna slut. Du kanske märker det eller inte. Ibland kan du titta ner och se hur högt du har klättrat. Och ibland inte. De slutar oförutsägbart.

- Då ska jag stanna vid det senast planerade fallet och bli odödlig! - sa resenären. "Eller så går jag tillbaka till den färdiga", fortsatte han och nästan dansade.

- Det kommer inte att fungera, sade korpen, och det lät hånfull irritation i hans röst, - då blir dagarna de nivåer som tidigare markerade början och slutförandet av affärer.

- Det är det … - glädjen försvann från resenärens ansikte, det verkade som om korpen hånade honom. - Är du seriös eller skämtar?

- Vad för skämt? - Korpen väckte sig själv och lade till. - Jag talar sanning!

- Det vill säga, vilken väg jag än går, jag klättrar fortfarande upp repstegen till den plats där den slutar …

- Exakt.

- Men om jag redan klättrar på min stege till himlen, varför dyker den här stegen upp på min väg? - Frågade resenären.

- Du är redo att veta att du har ditt livs stege, men kalla det vad du vill. Men ordningen på det som händer kommer inte att förändras. Alla har sin egen "stege", men inte alla är redo att se den, - sa korpen.

- Så jag är så beredd att jag nu kan veta om det? Än sen då? - frågade resenären.

- Ja, det är det, - svarade korpen.

- Och vad ska jag göra med den här kunskapen? - frågade resenären.

- Det beror helt på vad du gjorde tidigare, hur mycket lyckades du lägga märke till hur du bor och för vad? Har du tid att smaka på det du har förberett eller tar du på nästa rätt och sväljer den sista utan att tugga? Har du sett människorna och vägen du gick? - frågade korpen.

Efter att ha stått lite och utan att säga ett ord, tittade resenären på kråkan. När han mötte blicken nickade han tyst till honom och gick vidare.

Från SW. gestaltterapeut Dmitry Lenngren

Rekommenderad: